The Duchess of Northumberland har däremot förverkligat sin dröm om en giftträdgård. Hon har dessutom skrivit en rätt underbar bok, The Poison Diaries. Det är en grafisk roman om pojken Weed som är lärling hos en elak apotekare. Vid ett besök i apotekarens giftträdgård inser Weed att han kan höra växterna tala. De giftiga växterna både lockar och skrämmer honom. De vill hjälpa honom att göra sig av med den ondskefulle apotekaren.
Boken är som en faksimil av Weeds anteckningsbok där varje kapitel inleds med en beskrivning av en växt, dess utseende och egenskaper. Weed antecknar växternas berättelser om hur de använder sitt gift, och han lär sig undan för undan allt mer. The Poison Diaries är lite som en inverterad Den hemliga trädgården, istället för att trädgården blir den läkande och helande kraften blir mötet med de giftiga växterna destruktivt.
De fantastiska teckningarna, obehagliga men samtidigt humoristiska, är gjorda av Colin Stimpson. The Duchess of Northumberlands giftträdgård finns i Alnwick Gardens. Helt klart ett potentiellt semestermål i framtiden.
4 kommentarer:
Men guuud, vad tjusig den ser ut... hoppas den kommer på svenska också så småningom, skulle sätta den i händerna på mina elever.:) Så länge de inte förgiftar mig så..
Nej, men ärligt verkar den verkligen vara riktigt fin. Jag tänkte också på "Den hemlighetsfulla trädgården" när jag läste vad du skrev, och den tycker jag jättemycket om. Även om denna kanske är som en inverterad version så känns det som att den riktar sig till viss del till samma målgrupp som läser Burnetts bok idag. Angloromantiker som gillar gotik. Mumsmums:)
Jag funderade också på målgruppen och kom fram till: mig själv! precis som du skrev: angloromatiker som gillar gotik! Jag älskade "Häxkonster för praktiskt bruk" när jag var yngre, om du minns den? Det här känns som en mörkare variant för något äldre barn och ungdomar.
SKOJAR DU! Jag hade naturligtvis "Häxkonster för praktiskt bruk" i bokhyllan, står där nog fortfarande om jag ska vara ärlig.:) Trodde i min enfald att jag var ensam om den boken när jag var liten. Utgjorde tillsammans med en ursnygg svart bok min bibel som nybliven tonåring.:)
Haha, där ser man! Jag ångrar djupt att jag aldrig köpte den. Jag lånade den på bibblan när det begav sig. Såg att du hade köpt Den magiska kokboken på mässan, är det lite samma typ av bok?
Skicka en kommentar