Skuggor och speglingar

Jag lånade Ying Toijer-Nilssons bok om Maria Gripes författarskap, Skuggornas förtrogna på biblioteket. Det var främst avsnitten om Skuggserien, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia som intresserade mig. De två sistnämnda läser jag om ungefär en gång om året, men det var ett tag sedan jag läste Skuggserien. Jag insåg snabbat att jag har glömt bort en hel del av handlingen, framförallt i de två sista delarna. Dags för omläsning alltså. Nu har jag just avslutat del tre, Skuggornas barn. Jag kan inte bestämma mig om jag ska kasta mig över sista delen Skugg-gömman på en gång, eller om jag ska avvakta lite. Jag behöver nog fundera lite på det jag har läst innan jag läser den avslutande delen. Jag minns så väl hur jag sögs in i de här böckerna när jag läste dem för första gången. Den här gången var det inte samma emotionella upplevelse, men å andra sidan är det givande läsning på helt andra sätt. Referenserna till Jane Eyre, de fantastiska gotiska inslagen; sånt gick mig helt förbi första gången. Det är en speciell känsla att läsa om böcker som varit så betydelsefulla och påverkat en så mycket. Är de dessutom lika märkliga och suggestiva som Skuggböckerna är det svårt att inte börja analysera dem, och sig själv. Jag funderar över vem jag var då, och vem jag blev sedan. Den här omläsningen ger upphov till spännande, om än inte helt och hållet angenäma eller enkla frågor.