Fabulous Friday: Världsbokdagen!

Kom ihåg: Bra bok blir bara bättre vid läsning i bara mässingen

Musical Monday

Pomegranate presenterar veckans instrument: Gitarren!

Intressanta fakta: Den har sitt ursprung i Spanien och har oftast sex strängar, men den femsträngade renässans- och barockgitarren åtnjöt popularitet i synnerhet i Italien och Frankrike. 1946 är lite av ett historiskt år för gitarren. Man började då använda strängar av nylon istället för tarmar.

Kända utövare: Massor! Klasse Möllberg t ex.

Pre-viktorianska hemskheter

The Terrific Register var en föregångare till den billiga sensationslitteratur som kom att kallas Penny Dreadfuls. Magasinet utkom i 104 avsnitt på 1820-talet och var fullspäckat med mord, spöken, tortyr och allsköns bisarra händelser. Tydligen var detta den unge Charles Dickens favoritläsning. Nu finns de bästa berättelserna utgivna i serien Tales of the Terrific Register.

Jag har inte läst någon av dem ännu, men innehållet låter lockande: Här kan man läsa om ärkebiskopen som blev uppäten av råttor, hur någon blev ihjälsugen (!) av en björn, folk som självantänder, utvecklar horn eller blir hajbitna under en fisketur i Yorkshire. Serien innehåller flera titlar: The Book of Wonders (som exemplen ovan är hämtade ifrån), The Book of Pirates and Highwaymen, The Book of Murder, och kanske inte fullt så bloddrypande, men vem vet: The Book of London.

Musical Monday

Under ett antal måndagar framöver guidar Pomegranate läsekretsen in i musikens mysterier. Först ut: Ukulelen!


Ukulelefakta: Ett litet fyrsträngat instrument med ursprung i Portugal.

Kända utövare: George Formby, Klasse Möllberg

Nu då?

Jag hamnade i en lässvacka för ett tag sedan. Jag påbörjade ett antal romaner, men orkade aldrig läsa ut dem. Sviktande lust drabbar de flesta någon gång i livet, och då är det viktigt att inte drabbas av panik. Det finns hjälp att få! Prata med din partner eller din lokala bibliotekarie, kommunikation är a och o i såna här sammanhang. Det finns inga generella lösningar, men för mig brukar lagom lättsam underhållningslitteratur funka. Den här gången blev det Kryptan av Kate Mosse. Jag tänker inte skriva så mycket mer om den än att den gav mig läslusten tillbaka - with a vengeance: Paris i slutet på 1800-talet, mystiska tarotkort, Debussy, familjehemligheter, fina naturskildringar av franska Pyreneerna, en hemlig krypta, lite magi och övertro, och dessutom en dos bibliofiliporr och en syfilitisk illvilling. Bokhora gillade medan Bokbloggen avskydde.

Frågan är nu hur jag går vidare. Blev lite sugen på att läsa franska (översatta) romaner om stora dammiga och instängda våningar med slokande blomsterarrnagemang i vaser...kanske ligger det en tbc-sjuk i nåt rum nånstans. Eller ska jag gå loss på War Damage av Elizabeth Wilson ....efterkrigstidens London lockar alltid. Eller kanske White is for Witching av Helen Oyeyemi eller Susanna Clarkes The Ladies of Grace Adieu? Ack, alla dessa val...

Wicked Wednesday

Bland spioner och agenter i Stockholm

Om det är något jag INTE vill läsa om så är det om Ingmar Bergmans "samliv", om hur "portarna öppnas till hans sexualitet" och därmed hur "hans skaparkraft förlöstes".

Därför höll jag på att missa Anders Thunbergs biografi över Karin Lannby. Baksidetexten och den missvisande undertiteln Ingmar Bergmans Mata Hari gjorde att jag sorterade bort den från att-läsa-listan ända tills jag läste Rävjägarns inlägg. IB figurerar faktiskt bara i ett kapitel (givetvis kallat "I mästarens trollkrets" -suck!). Karin Lannby må ha "öppnat portar" både här och där, men hon var mycket mer än bara en kurtisan. Hon var överklassflickan som blev kommunist, författare, skådespelerska och spion. I Spanien engagerades hon som agent under inbördeskriget av ingen mindre än regissören Luis Buñuel, men efter hemkomsten till Sverige hamnade hon i en svår kris och blev intagen på Långbro mentalsjukhus. Under kriget umgicks hon med folk ur alla politiska läger och blev en av de flitigaste informationslämnarna till Försvarsstaben.

Stockholm må vara en bonnhåla i jämförelse med Paris, London och Berlin - men under kriget gjorde neutraliteten att staden var en av de få platser där alla krigförande länders underrättelsetjänster fanns representerade. Stan var full av spioner, agenter och vanliga skummisar som hoppades tjäna pengar på att handla med information. Trots ransonering tycks restaurang- och nöjeslivet ha blomstrat. Tänk att få gå på Cecil och spana på Hasse Ekman, äta middag på Grand när Johnny Bode tar en springnota eller sitta på Bäckahästen och fundera på om den välkammade herrn vid bordet intill är gestapoagent. Ja, jag tar mig friheten att romantisera nu. Men huvudstaden under trettio- och fyrtiotalet framstår som oerhört lockande när man läser om den, i alla fall om man befinner sig på säker mark på andra sidan sekelskiftet. Thunbergs bok är spännande som en spionroman och jag sträckläste den.

Den som är intresserad av Stockholm under kriget måste också läsa Erika Schwarzes memoarbok Kodnamn Onkel. Schwarze var en ung tyska med kärlek till Sverige och svenska språket. Under kriget arbetade hon på tyska delegationen i Stockholm och kom att värvas av svensk underrättelsetjänst som spion mot nazisterna.

För en kort och koncis genomgång av de krigförande ländernas spionverksamhet i Stockholm rekommenderas Wilhelm Agrells Stockholm som spioncentral.

Långfredagsmys

I år blev det tyvärr ingen Buxtehude live under stilla veckan. Tursamt nog finns världens kanske vackraste musik på youtube:

Glad Påsk