Sekelskiftesdekadens

Jag har ju lovat mig själv att låna mer på biblioteket, och hittills måste jag säga att jag sköter mig. Gårdagens fynd blev en smäcker liten bok med tjusigt omslag i art noveaustil, Venus anadyomene av, enligt baksidetexten, "bohemen och fin-de-sièclepoeten" Emil Kléen. Eftersom Mr Pomegranate lade beslag på Haschklubben när jag råkade vända ryggen till, har det varit tunnsått med dekadens och bohemeri den senaste tiden. Med Emil Kléen torde ordningen vara återställd. Venus anadyomene (den havsskumsborna Venus) är Kléens detbutroman och var länge bortglömd och otryckt, men återupptäcktes för bara ett par år sedan. Nu ges den ut av Ellerströms förlag som även givit ut Haschklubben. Emil Kléens litterära framgångar tycks ha varit ganska blygsamma, men som äkta dekadent måste man säga att han var sällsynt framgångsrik. Han drack absinth, gick på bordell och lyckades dra på sig inte bara en, utan TVÅ i sammanhanget helrätta sjukdomar: syfilis och lungsot. Imponerande.