Fabulous Friday

Bokkollo!

Imorgon är det dags! Det känns lite som kvällen innan en skolresa i mellanstadiet. Stor förväntan och viss nervositet. Jag tror att det kommer att bli hur trevligt som helst, men det vore ju lögn och påstå att jag är de stora sällskapens mästare. Om man säger så. Nu har jag i alla fall bestämt vilka böcker som får följa med: The Forgotten Garden av Kate Morton och Affinity Bridge av George Mann. Den förstnämda tror jag är perfekt läsning framför brasan i herrgårdsbiblioteket. Den senare är egentligen lillasysters, men jag kanske lägger beslag på den eftersom hon tänker ägna sig åt Ursula K. LeGuins Changing Planes. Jag tänker inte ta med mig mer än så eftersom jag har höga förväntningar på den goodiebag med böcker (yay!) som vi kommer att få vid ankomsten till Ulvhäll. Au revoir, lieblings!

Blek och klen, men ack så skön

Stackars Pomegranate som har varit opasslig och tillbringat de senaste dagarna i paulunen. Nu har jag äntligen kunnat sitta uppe en stund, kanske något blekare än vanligt men vid gott mod:


Pomegranate laddar inför helgens bokkollo

Charlotte Sometimes

Var på mitt lokala bibliotek idag och fyndade åter bland utgallrade böcker. För en krona styck köpte jag Lloyd Alexanders Llyrs slott - tredje delen om Taran Vandraren, och Charlotte Varannan dag. Den sistnämda heter Charlotte Sometimes på originalspråk och just det, det är boken som inspirerade The Cure till låten med samma namn. Charlotte Varannan dag handlar om en flicka som bor på en internatskola. En morgon vaknar hon som vanligt i sin säng i sovsalen, men på något sätt har hon förflyttats 40 år tillbaka i tiden. Charlotte Varannan dag är en barnbok som kom ut första gången 1969 då Robert Smith var tio år, och boken gjorde uppenbarligen starkt intryck på honom. För en krona fick jag alltså både lite engelsk pop- och barnbokshistoria. Inte så dumt.



On candystripe legs...

Fabulous Friday

Det var ett bra tag sedan jag läste att Carina Burman håller på med en biografi om Gösta Ekman. Det kan bara bli fantastiskt, en av mina favoritförfattare tar sig an en av mina favoritskådespelare. Men när kommer den? I väntan på detta erbjuder Pomegranate en liten miniexposé över en av svensk films stiligaste:

Gösta Ekman d.ä.


Gösta och Zarah i Glada änkan 1931


Nog var det väl bättre förr, när karlar var karlar?

Victorian Steampunk

Min okunskap angående allehanda tekniska ting överträffas bara av mitt ointresse. Men titta vad jag hittade när jag slösurfade igår: En alldeles bedårande liten datamaskin!



Med en alldeles bedårande mus:

Mamma, jag är haemosexuell!

Jag drabbas ofta av bokliga begär, men en så het, nästan fysisk längtan som efter Leslie S Klingers The New Annotated Dracula uppstår bara då och då. Det är januari, bankkontot är skrattretande tomt och jag har inte ett enda hållbart argument för att införskaffa den just nu. Men förhöjd puls, muntorrhet och rödflammig hals är odiskutabla symtom på att man drabbats av Det Stora Begäret, och fåfängt är varje försök att stå emot. O, sweet indulgence...

Dracula, Oscar Wilde, Jack the Ripper och såklart Sherlock Holmes. Ikoniserade, mytomspunna och för mig den viktorianska tidens giganter. De representanter det absolut bästa och värsta med den viktorianska eran, och därför blir de själva sinnebilden av det som fascinerar mig med den här tiden. Leslie Klinger har tidigare gett ut The New Annotated Sherlock Holmes med nästan 3000 noter till samtliga Holmesberättelser. Hans arbete med Dracula har nu resulterat i 678 sidor, 1 500 noter och över 200 illustrationer. Ladies and gentlemen, tillåt mig citera från baksidetexten:

Traveling through two hundred years of popular culture and myth as well as graveyards and the wilds of Transylvania, Klinger's notes illuminate every aspect of this haunting narrative (including a detailed examination of the original typescript of "Dracula," with its shockingly different ending, previously unavailable to scholars). Klinger investigates the many subtexts of the original narrative--from masochistic, necrophilic, homoerotic, "dentophilic," and even heterosexual implications of the story to its political, economic, feminist, psychological, and historical threads.

Nekrofili, masochism, dentofili? Call it what you want baby, I still call it love.

Fabulous Friday

Sekelskiftesdekadens

Jag har ju lovat mig själv att låna mer på biblioteket, och hittills måste jag säga att jag sköter mig. Gårdagens fynd blev en smäcker liten bok med tjusigt omslag i art noveaustil, Venus anadyomene av, enligt baksidetexten, "bohemen och fin-de-sièclepoeten" Emil Kléen. Eftersom Mr Pomegranate lade beslag på Haschklubben när jag råkade vända ryggen till, har det varit tunnsått med dekadens och bohemeri den senaste tiden. Med Emil Kléen torde ordningen vara återställd. Venus anadyomene (den havsskumsborna Venus) är Kléens detbutroman och var länge bortglömd och otryckt, men återupptäcktes för bara ett par år sedan. Nu ges den ut av Ellerströms förlag som även givit ut Haschklubben. Emil Kléens litterära framgångar tycks ha varit ganska blygsamma, men som äkta dekadent måste man säga att han var sällsynt framgångsrik. Han drack absinth, gick på bordell och lyckades dra på sig inte bara en, utan TVÅ i sammanhanget helrätta sjukdomar: syfilis och lungsot. Imponerande.

Bokkollo!

Den 31 januari åker det här lilla kinaäpplet till Strängnäs för två dagars läsfest. En hel helg i herrgårdsmiljö med läsning, afternoon tea, författarprat och ännu mer läsning. Med mig tar jag ett antal böcker (men vilka? VILKA??), den lilla svarta och en lillasyster. Läsning, scones och prat med Em - det kan vara himmelriket på jorden.

Arsenik och gamla spetsar

Doften av nybakade scones sprider sig i huset. Uppslagen i mitt knä ligger Mord kring katedralen vars baksidetext lyder som följer:

Är Ni förtjust i små idylliska engelska landsortsstäder som ligger och dåsar kring sin ärevördiga katedral, sina pubar och gamla korsvirkeshus? Där tiden tycks ha stått still och onda tankar och mörksens gärningar frodas? Följ då med till Tolnbridge, inbäddad i grönska och ro och illasinnade tankar. Som sällskap får Ni ingen mindre än den spirituelle och skarpsinnige professor Gervase Fen som sällan nekar sig ett practical joke eller en lockande mordgåta. Hos sina prästerliga bekanta i Tolnbridge får han rika tillfällen att gå på jakt-inte bara efter en sällsynt förslagen mördare, utan även efter häxor och spioner.

O brother. Min inre viktorianska ungmö får dåndimpen och famlar efter luktsaltet. Eller rättare sagt, hon ropar på sin kammarjungfru som får famla åt henne. Hursomhelst.

Jag har planer på att starta ytterligare en blogg. Med tanke på att jag inte hinner uppdatera den här bloggen så ofta som jag skulle vilja är det kanske oklokt. Men det finns ju så mycket att skriva om som inte riktigt lämpar sig i en klubb för armchair libertines. Som t ex pusseldeckare, tedrickning, semlor, korsord och Sickan Carlsson. Jag har registrerat en blogg med namnet Arsenik och gamla spetsar just för detta syfte. Än så länge finns det inga inlägg, men boken jag just har börjat läsa hör definitvt mer hemma där än här. Vi får se hur jag gör.

Off topic

Fabulous Friday

Den ansvariga för retrosnusket har haft julledigt, men är nu tillbaka i full swing. The Pomegranateclub proudly presents...Clara Bow!

Filmens namn? Call her savage. Oh, behave....

Gratulationer på 155-årsdagen

För mig har han alltid varit Mannen. Lång, mörk och intelligent. Han spelar violin, kan sin Shakespeare och saknar inte charm när han är på det humöret. På debetsidan? Det skulle väl vara kokainvanan och humörskiftningarna. Jag har filat på Det Stora Sherlock Holmes-inlägget ett tag nu, och jag kan säga så här: Det kommer inte nu heller. Istället nöjer jag mig med att konstatera att världens mest kända skarpskurna profil och Aspergare fyller år idag.

Pomegranateklubben gratulerar!

White wedding

Nyårspresent till mig själv: 27 timmar BBC-dramatiserad Dickens. Our mutual friend, Nicholas Nickelby, Oliver Twist, Pickwick Papers, A Christmas Carol och, den jag ser mest framemot att se, Great Expectations med Charlotte Rampling som Miss Havisham. Miss Havisham är bruden som övergavs av sin tilltänkte make på bröllopsdagen. Förkrossad över sveket blir hon galen och sitter i sitt stora hus fortfarande iförd brudklänning, bröllopsmiddagen står framdukad och råttorna springer ut och in ur bröllopstårtan. En gotisk högtidsstund väntar!

En något försenad lista

Eftersom Pomegranate är stofilen personifierad, är antalet lästa böcker med utgivningsår 2008 lätt räknade. Därför listar jag istället årets främsta läsupplevelser:

1. Michael Cox. Mörkrets väg

Underbar, underbar, underbar! Viktoriana och anglofiliporr av yppersta klass. Späckad med roliga noter, latinska och franska citat, bibliofili, och ett härligt persongalleri där folk har namn som Fordyce Jukes och Willoughby Le Grice. Man vill läsa med pennan i hand för att kunna anteckna alla äkta och fiktiva referenser. Som läsare kliver man in i hjältens... nej förresten, låt oss kalla honom dramats huvudperson istället, huvud och följer honom i hans förberedelser för att hämnas på sin ärkefiende, den kriminelle poeten (don´t you just love that?) P. Rainsford Daunt. Edward Glover har blivt berövad allt; sitt rättmätiga arv, sitt livs kärlek och sin heder. Hans beslut att hämnas blir till slut en besatthet som obönhörligen driver honom mot hans undergång, via smutsiga bordeller, eleganta salonger och eländiga opiumhålor. Jag förlorade mig helt i den här berättelsen och fick tvinga mig själv att inte sträckläsa eftersom jag ville att den skulle vara länge, länge. Mörkrets väg har en otroligt ambitiös och genomarbetad intrig med målande och utförliga miljöbeskrivningar samtidigt som det är en riktig bladvändare.

Bokens första mening: Efter att ha tagit livet av den rödhårige gick jag till Quinn´s och intog en ostronsupé.

2. Martina Lowden. Allt

Jag känner en hel del folk som inte orkade läsa ut den här boken, och det har jag viss förståelse för. Själv läste jag de första 300 sidorna maniskt, i princip utan att lyfta blicken från sidorna. Jag var helt fascinerad, framför allt av språket, men också, måste jag erkänna, av Martina Lowden som person. Efter 300 sidor tog jag en paus på några dagar och så läste jag resten, inte lika maniskt och inte lika fascinerad. Lite beror nog mitt svalnande intresse på att jag började längta efter en mer konventionell roman, en beskrivning av de yttre händelserna också. Allt är 628 sidor dagboksanteckningar förda under drygt tre år, men mycket lite handlar om vad som egentligen "händer". Å andra sidan, om livet är litteratur och tvärtom, då är det precis det den gör. Men ändå. Jag blir så nyfiken på vad som (också) hände. Jag tycker inte att den sista hälften av boken är lika bra. Jag vill inte använda ordet tjatig, men låt oss säga att nyhetens behag lägger sig. Men eftersom listan gäller mina främsta litterära upplevelser, inte nödvändigtvis de "bästa" så spelar det ingen roll. Allt förändrar faktiskt ens sätt att tänka på världen och språket. I alla fall ett tag. Dags för omläsning!

Bokens första mening: Jag hatar postmodernismerna.

3. Ola Skogäng. Mumiens blod (seriealbum)

Jag erkänner. Jag har haft ingrodda fördomar mot vuxna som läser serier. Fördom nr 1: Folk som läser serier är oftast män med dålig hygien och skev kvinnosyn. Fördom nr 2: Folk som läser serier gör det för att de inte orkar läsa "riktiga" böcker.

Min erfarenhet av serier bestod fram till i höstas av de Tintinalbum som jag plöjde i lågstadiet. Så stiftade jag bekantskap med björnen Theo och hans ockulta kuriositeter och Halleluja! Jag måste erkänna: Jag har sett ljuset! Så här efteråt känns de inte alls märkligt att frälsningen skulle komma i form av en jättenalle till antikvariatsinnehavare.

Mumiens blod är stilmässigt inspirerad av Hergés tecknarstil, så för en gammal Tintinläsare känns det här som att komma hem. I Mumiens blod ger oss Ola Skogäng vampyrer, egyptisk mysticism, lite superhjälteflörtande, och massor av stockholmsatmosfär. Det är gjort med ett väldigt gott humör, och det är mycket underhållande. Läs Mumiens blod och missa för all del inte Theos snygga hemsida.

Bokens första replik: Han sitter på sluten avdelning.

Litterära nyårslöften

Ett av syftena med att börja blogga så här typ fem år efter alla andra var att jag ville få koll på vilka böcker jag läst, och vad jag tyckt om dem. Varför inte redovisa det snyggt och prydligt i en bokblogg? Det har ju gått sådär. Visst har jag läst en del böcker och köpt ännu fler, men så mycket redovisad läsning har det inte blivit. Där finns ett förbättringsområde, som vi säger på min myndighet. Bokliga nyårslöften för 2009:

1. Notera alla böcker jag läst och mina åsikter om dem. Förslagsvis här.

2. Låna fler och köp färre. Eller...nääe... Låna fler. Punkt.

Jag vill inte gå så långt som att säga att det är ett löfte, men jag har som målsättning att läsa fler svenska författare i år. Och fler grafiska romaner. Låt 2009 bli året då jag vårdar min inre nörd!