Sträckläsning!

Jag minns inte när det hände senast, på sistone har koncentrationsförmågan inte varit på topp, men igår eftermiddag började jag läsa Jessica Kolterjahns Ut ur skuggan, och med undantag för några timmars orolig nattsömn fortsatte jag med det tills jag hade läst ut den på pendeltåget till jobbet i morse. Det var som sagt ett tag sedan jag sträckläste en bok, och oj vad jag har saknat det. Att gå in i någon annans värld och göra den till sin och sen inte kliva ut i sin egen vardag förrän man vänt sista bladet i boken, det är en rätt oöverträffad känsla. Särskilt om den andra världen är ett överklassigt Stockholm under tjugo- och trettiotalet. Agnes är en olycklig rikemansflicka som lever tillsammans med sina föräldrar, avskärmad från det riktiga livet. Hon känner sig instängd och saknar mening i tillvaron när hon får en kamera av sin morfar. Med hjälp av kameran börjar hon upptäcka världen och förälskar sig handlöst i Claire som hon inleder ett passionerat men smärtsamt förhållande med.

Jag läste en lite avmätt recension av Ut ur skuggan i Svd när boken var nyutkommen. Recensenten klagade på att huvudpersonerna hette Agnes och Claire (patetiska romannamn) samt att författaren ibland hemföll åt "ren mäklarprosa" när hon använde uttryck som "den vackra soffgruppen". Jävligt småaktigt om du frågar mig. Jag minns att jag lade boktiteln på minnet för handlingen verkade tilltala mig, men inte sprang jag iväg och köpte den på en gång inte. Visst fyller den seriösa litteraturkritiken sin funktion, men väcker den där verkliga läslusten gör den sällan. Det gjorde däremot Bokhora-Helena när hon skrev om den. Hon jämförde den med Maria Gripes Skuggserie, och det stämmer verkligen. Agnes och Berta har både den här känslan av instängdhet och att livet pågår någonannanstans utan dem. Caroline och Claire har kanske inte lika mycket gemensamt förutom att de blir vägvisare mot ett annat liv. Stämningen i böckerna påminner också om varandra.Jag kan inte heller låta bli att tänka på att Agnes morfar är stum och kommunicerar genom att skriva, precis som Rosilda i Skuggserien. Ut ur skuggan är skriven på en enkel men vacker prosa. Korta meningar ger en känsla av att det är Agnes dagboksanteckningar vi får ta del av. Jag kunde som sagt inte sluta läsa. Jag hoppas Jessica Kolterjahn har en ny bok på gång. Och att den kommer snart.