The Pomegranate Club

For the armchair libertine



torsdag 28 maj 2009

Tysk adjektivorgie

Jaså...du tycker att det är lite mesigt att klaga på Buddenbrooks? Du förstår inte riktigt vad hon gnäller över den där Pomegranate? Denna härliga, tyska sekelskiftesprosa, så fin, fet och svulstig! Du tycker det, ja? Men har du någon gång fått smaka på riktigt stor tysk formuleringskonst, sprängfylld med adjektiv? Inte?? Well, då ska du få vad du tål nu, gapa och blunda och säg att du älskar det:

"Vad är det. Vad - är det..."
"Ja, för knävelen, c´est la question, ma très chére demoiselle!"
Konsulinnan Buddenbrook, bredvid sin svärmor på den raka, vitmålade och med ett gyllne lejonhuvud prydda soffan med ljusgul klädsel, kastade en blick på sin make, som satt i en karmstol intill henne, och hjälpte nu sin lilla dotter, som farfadern framme vid fönstret höll i knät, på traven.

O Yes!! Jag kan hålla på hela natten:

Och lilla Antoine, åtta år och spensligt bygd, i klänning av tunt, lite vattrat siden, med det söta blonda huvudet en aning bortvänt från farfaderns ansikte, blickade med sina gråblå ögon ansträngt grubblande och oseende ut i rummet, upprepade än en gång: "Vad är det" sade därefter långsamt: "Jag tror att Gud", tillade raskt med klarnande uppsyn: "haver skapat mig och alla varelser", hade plötsligt kommit in på rätt spår och rabblade nu, strålande av lycka , och utan att staka sig, upp hela artikeln, ordagrant efter katekesen sådan den nyss, anno 1835, med en hög och välvis senats gillande, hade utgivits nyrenoverad.

Jaså, du har fått nog nu säger du?? Skulle inte tro det... Just bend over and take it like a bitch:

"Som sagt, min högaktning, herr Buddenbrook!" hördes herr Köppens mäktiga stämma över det allmäna samtalet när husan med de bara röda armarna, den tjocka randiga kjolen och den lilla vita mössan på nacken med assistans av mamsell Jungmann och konsulinnans jungfru från våningen ovanpå hade serverat den heta grönsoppan med rostat bröd och man började skeda i sig försiktigt.

4 kommentarer:

Fia sa...

Åh, jeez, vrider mig av skratt! Jag som verkligen har varit så sugen på att läsa denna tegelsten ... Vete tusan om man mäktar med den tonen i alla dessa sidor. Fantastisk sammanfattning, i vart fall.

Pomegranate sa...

Jag har bara läst 15 sidor hittills så det kanske lossnar. En av bokcirkeldeltagarna har läst halva och är nu enligt egen utsago "helt hooked". Jag antar att det är som med de flesta missbruk, det tar lite tid att vänja sig, men snart är man fast... Hur många adjektivmissbrukare har man inte hört som påstår att de kan sluta när som helst? Sorgligt.

Toffs sa...

Jag tycker inte det där är så farligt om man jämför med Prousts epos..Beskrivningar hit, beskrivningar dit, superlativ och adverb i en salig blandning...

(min bloggadress är http://gilgamesh.blogg.se men kan ej kommentera från den...)

Pomegranate sa...

Jo, Proust är ju ordrik minst sagt. Jag har visserligen bara läst första delen av På spaning, men jag tyckte att det var ett helt annat flyt i språket hos Proust. Språket i Buddenbrooks hackar och känns så baktungt på något sätt. Sen läste jag Proust enbart för nöjes skull, Buddenbrooks känns mer som ett "måste", bokcirkelbok som den är.