Läslycka

I min bokcirkel ska vi till nästa gång ha läst Buddenbrooks av Thomas Mann. Nobelprisbelönad, tjock och härlig tysk familjekrönika, here I come, tänkte jag och slog förväntansfullt upp boken. Efter fyra sidor var jag tvungen att ta en paus. Måste nog ha något lite lättsammare att alternera med. Blicken föll på Mary Ann Shaffers brevroman med den fullständigt hopplösa titeln Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap.

Redan på de första sidorna framkommer att huvudpersonen, författarinnan Juliet är förtjust i 1800-talspoeten Charles Lamb:

"Jag skäms över att berätta att jag bara köpte boken för att jag hade läst någonstans att en man som hette Lamb hade besökt sin vän Leigh Hunt som satt i fängelse för att ha smädat Prinsen av Wales. Medan Lamb var där hjälpte han Hunt att måla taket i cellen blått med vita moln. Därefter målade de en rosenspaljé på väggen/.../ Lamb lärde också Hunts yngsta dotter att läsa Fader vår baklänges. Naturligtvis vill man veta allt om en sådan man."

Här stannade jag upp en stund i läsningen och funderade på om nästa bok kanske borde bli The Lambs of London av Peter Ackroyd som jag köpte på bokrean i år, och som handlar just om syskonen Lamb. Även jag fick nämligen lust att veta mer om denne Charles Lamb. Och så tänkte jag lite på hur kul det är med böcker som får en att vilja läsa andra böcker. Till exempel Den amerikanske pojken som jag nyss avslutat och som handlar (pyttelite) om en ung Edgar Allen Poe. Den fick mig att genast vilja sätta igång med The Poe Shadow av Matthew Pearl - om de mystiska omständigheterna kring Edgar Allens död.

Sen återgick jag till Guernsey och läste följande:

Det är just det som är så underbart med att läsa: man blir intresserad av någon mycket liten detalj i en bok, och den lilla detaljen leder vidare till en annan bok, och ett stycke i den boken leder vidare till en tredje. Det hela fortsätter som en geometrisk talföljd - det tar aldrig slut, och allt detta bara för nöjes skull.

Det är vid såna här tillfällen det liksom spritter till i en. En bok upphör att bara vara en bok och blir...en samtalspartner? En tankeläsare? Mary Ann Shaffer tog de luddigt formulerade funderingarna ur huvudet på mig och satte dem på papper på ett betydligt mer stilfullt sätt. Call me överspänd, men just där och då kändes det lite magiskt.