Lördagsläsning

Frukost med DN Boklördag och tvåårig son. "Vad heter hon" frågar han och pekar på Siri Hustvedt som är blond och tjusig på hela första sidan av kulturdelen och lika blond och elegant på en stor bild inne i tidningen. "Hon heter Siri" säger jag. Bläddrar vidare och börjar läsa Maria Svelands sågning av Joyce Carol Oates dagböcker. "Vad heter hon" frågar sonen och pekar på JCO. "Hon heter Joyce" säger jag. Han tittar på bilden en stund och sen säger han lite tveksamt: "Jag tycker inte om henne". Nähä, säger jag. JCO ser lika spröd och fågelaktig ut som vanligt. Jag tittar på bilden och försöker se henne genom en tvåårings ögon. Ser hon lite läskig ut? Bara för att kolla bläddrar jag tillbaka till Siri och frågar om han tycker om henne? Jaa, säger han. Sen får han syn på en reklambild för Loka Brunn med en tjej som ligger och solar och säger att han vill titta på flickan som ska bada istället. Typiskt, tänker jag surt. Två år gammal, och redan har han klart för sig vad som är vackert och inte. En uppfattning som dessutom är nedslående förutsägbar.

Lite senare åker vi till biblioteket, och när vi kommit hem sätter vi oss i soffan med bibliotekspåsen. "jag vill läsa om tanten som bor på landet" säger han då. Who? tänker jag, sen inser jag att han menar "Rosamund Pilchers värld", en riktigt cheesy coffee table-bok med bilder från Pilchers Cornwall och Scotland. Jag har läst en halv Rosamund Pilcherroman tror jag, men jag kunde inte motstå den här boken när jag såg den. Ren och skär anglofilporr för alla som har en liten engelsk tant inom sig. En lång stund sitter vi tillsammans och tittar på bilder på fiskebåtar, AGA-spisar, rosenträdgårdar och skotska slottsruiner. Han är djupt fascinerad. Tack och lov tycks det bo en liten engelsk tant inom min son också. Det finns hopp.