
Vid den här tiden fick begravningsindustrin ett rejält uppsving och påkostade begravningar med plymförsedda vagnar, hästar och professional mourners blev en allt vanligare syn, i alla fall i städerna. "Det är svårt för dagens människor att förstå viktorianernas besatthet av döden, på samma sätt som de skulle ha svårt att förstå vår besatthet av sex" skriver Trevor May. Döden var givetvis närvarande på ett annat sätt än idag. Dels genom religionen, men framförallt genom den höga dödligheten. Det var inte ovanligt att man började planera sin begravning redan som ung. Överhuvudtaget var inställningen till döden betydligt mer avslappnad, Trevor May berättar om mannen som köpte sin kista i god tid, och i väntan på att den skulle komma till användning ställde den på högkant och använde den som skåp. Skådespelerskan Sarah Bernhardt förvarade sin kista i sin buodoir. På bilden här intill poserar hon i den för en fotograf.

The Victorian Undertaker presenterar fakta om den viktorianska tidens begravningar, men handlar inte mycket om viktorianernas uppfattning och syn på döden. Om detta hoppas jag att man kan läsa i The Victorian Celebration of Death som jag har lagt i min önskelista på Amazon tillsammans med Necropolis. London and its dead. Den senare handlar om den enorma begravningsplats som byggdes i Woking sedan kyrkogårdarna i London blivit överfulla på grund av befolkningsexplosionen under industrialismen. Ut till begravningsplatsen byggdes en särskild järnväg, The Necropolis Light Railway. Och det engelska klassamhället bibehölls även efter döden. Likets resa till den sista vilan kunde givetvis ske antingen i första, andra eller tredje klass.
2 kommentarer:
Wow! Tänk att jag missat den boken!
Ja, den är väldigt informativ trots att den är så kort. Kan tänka mig att den är extra intressant för dig som är i branschen :)
Skicka en kommentar