I söndags skulle Martina Lowden och ett gäng andra, bland annat Malte Persson, samtala om Witold Gombrowicz på Turteatern i Kärrtorp. Jag upptäckte det visserligen ganska sent och hittade ingen buss som passade, men det var inte därför jag inte kom iväg. Jag var verkligen sugen på att åka, jag hade SÅ gärna hört Martina prata om i princip vad som helst, men av det blev det intet. Jag intalade mig själv att jag var för trött och att jag inte skulle hinna, och så stannade jag hemma istället. Kanske nästa gång.
För övrigt har jag inte läst en rad av Witold G, så jag intalar mig att jag inte missade så mycket. Martina Lowden refererar till honom hur mycket som helst i Allt, och jag har tänkt läsa honom sedan jag läste hennes bok men inte kommit mig för. Funderar på att börja med De besatta som verkar ytterligt lockande av beskrivningen att döma:
Ett gotiskt spökslott, societetsskandaler, förbannelser, spiritism, parapsykologi, nattlivet i mellankrigstidens Warszawa, mord och andra brott är några av de element som kokas ihop när Witold Gombrowicz skriver en populär sederoman »för köksor«. Verket skrevs under pseudonym och trycktes som följetong i dagspressen strax före krigsutbrottet 1939. Efter kriget var verket bortglömt och lite av en oönskad oäkting i det samlade författarskapet. Det publicerades först 1973 fyra år efter författarens död efter en detektivartad rekonstruktion. I dag ter sig De besatta ovanligt modern i sin intelligenta fascination för det »låga« och populära. Romanen som nu för första gången utkommer i svensk översättning bjuder på en hejdlös, men samtidigt allvarlig lek med den gotiska skräckromantikens alla element
Veckans mening v. 47 2024
7 timmar sedan
1 kommentar:
Rekommenderar dagböckerna, Gombans egen blögg. Underhållande sur, precis som jag själv i mina bästa stunder.
Skicka en kommentar