The Pomegranate Club

For the armchair libertine



söndag 5 december 2010

Vinternatt

Det är inte lätt, jag vet, men om man försöker se bortom Frödings gravidmage och istället ställer sig vid fönstret och tittar ut...och läser hans Vinternatt:

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda
lägret, där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.

Och metalliskt kalla
månestrålar falla
ned i öde sal,
och från alla kanter
gnistra diamanter
i oändligt tal.

Stjärnorna med sorgens
silver smycka borgens
genombrutna tak,
dunkla skuggor glida
sakta genom vida
skymtande gemak.

4 kommentarer:

Den Anonyma sa...

Såg ju nu att det var Fröding som var höggravid - Heidenstam är blott i första trimestern, haha. Det var inte Tiveden, det är en annan rätt töntig dikt jag far efter (hittar inte min gamla Svensk Dikt bland alla böcker) - Verner von H var så yvig och håller inte längre - annat än för rytmen i hexametern eller något.
Men Fröding, det är en vacker dikt. Han är tidlös, gillar.
Kommer du möjligen ihåg en dikt av honom som bara består av enstaviga ord ? Onomatopoetisk, känns det som. Kan inte hitta via Google.
Ibland eller rätt ofta är böcker bättre, fann jag bara min Svensk Dikt skulle saken vara biff.
Ha skoj i snön hälsar Den Anonyma.

Pomegranate sa...

Haha, kagge som kagge! Kan det var den här du menade? Den finns med i Svensk Dikt iaf:

Gråbergssång

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

Den Anonyma sa...

Åh,hurra, tack, jag börjar bli glömsk eller egentligen har huvudet fyllts med för mycket och hårddisken töms på viktigt och lämnar istället kvar onödigheter. Tyvärr.
Gråbergs sång är fantastisk. Igår var jag på Moderna och David Birnbaum menade i sitt anförande att Hilma af Klint var den som uppfann surrealismen (vilket jag inte tycker, hennes konst är mer rip-offs av altartavlor fast vridet en smula). I vilket fall - Fröding är i så fall den första rapparen och tänk vad kul han och Anyuru skulle kunnat ha tillsammans.

Inkling sa...

Vad fint! Jag gillar särskilt det där med "sommarens frusna lik"... TAck!