Om det är något jag INTE vill läsa om så är det om Ingmar Bergmans "samliv", om hur "portarna öppnas till hans sexualitet" och därmed hur "hans skaparkraft förlöstes".Därför höll jag på att missa Anders Thunbergs biografi över Karin Lannby. Baksidetexten och den missvisande undertiteln Ingmar Bergmans Mata Hari gjorde att jag sorterade bort den från att-läsa-listan ända tills jag läste Rävjägarns inlägg. IB figurerar faktiskt bara i ett kapitel (givetvis kallat "I mästarens trollkrets" -suck!). Karin Lannby må ha "öppnat portar" både här och där, men hon var mycket mer än bara en kurtisan. Hon var överklassflickan som blev kommunist, författare, skådespelerska och spion. I Spanien engagerades hon som agent under inbördeskriget av ingen mindre än regissören Luis Buñuel, men efter hemkomsten till Sverige hamnade hon i en svår kris och blev intagen på Långbro mentalsjukhus. Under kriget umgicks hon med folk ur alla politiska läger och blev en av de flitigaste informationslämnarna till Försvarsstaben.
Stockholm må vara en bonnhåla i jämförelse med Paris, London och Berlin - men under kriget gjorde neutraliteten att staden var en av de få platser där alla krigförande länders underrättelsetjänster fanns representerade. Stan var full av spioner, agenter och vanliga skummisar som hoppades tjäna pengar på att handla med information. Trots ransonering tycks restaurang- och nöjeslivet ha blomstrat. Tänk att få gå på Cecil och spana på Hasse Ekman, äta middag på Grand när Johnny Bode tar en springnota eller sitta på Bäckahästen och fundera på om den välkammade herrn vid bordet intill är gestapoagent. Ja, jag tar mig friheten att romantisera nu. Men huvudstaden under trettio- och fyrtiotalet framstår som oerhört lockande när man läser om den, i alla fall om man befinner sig på säker mark på andra sidan sekelskiftet. Thunbergs bok är spännande som en spionroman och jag sträckläste den.
Den som är intresserad av Stockholm under kriget måste också läsa Erika Schwarzes memoarbok Kodnamn Onkel. Schwarze var en ung tyska med kärlek till Sverige och svenska språket. Under kriget arbetade hon på tyska delegationen i Stockholm och kom att värvas av svensk underrättelsetjänst som spion mot nazisterna.
För en kort och koncis genomgång av de krigförande ländernas spionverksamhet i Stockholm rekommenderas Wilhelm Agrells Stockholm som spioncentral.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar