The Pomegranate Club

For the armchair libertine



lördag 13 februari 2010

Walking in Pimlico

Ann Featherstones debutroman var ett impulsköp på English Bookshop, och jag köpte den enbart på grund av omslaget. Det behöver jag dock inte skämmas för, Walking in Pimlico visade sig nämligen vara en riktig liten pärla.

Corney Sage arbetar som varitéartist i Londons East End och i de första kapitlen berättar han om hur han upptäcker kroppen av en mördad flicka, en kollega till honom på teatern. Sedan byter Featherstone berättarjag och mordet beskrivs igen, den här gången utifrån mördarens perspektiv. Detta är ju inget ovanligt berättartekniskt grepp, men jag tycker Ann Featherstone lyckas bättre än de flesta. När mördarens identitet avslöjas blir jag först bestört, men det framgår snart att det rör sig om en riktigt obehaglig typ, en Tom Ripley-liknande person med psykopatiska drag, mästare på förställning och att smälta in i alla miljöer. Trots att det alltså framgår tidigt vem som gjorde det är det både spännande och ibland lite obehagligt ända till the bitter end. Och bitvis också ganska roligt.

De första sidorna var jag lite irriterad, Corney Sage pratar så mycket slang att jag tyckte jag missade en del av innehållet. Titeln Walking in Pimlico har i alla fall inget med promenader i London att göra, utan betyder "to be handsomely dressed", men det vet jag bara för att det står på omslaget. Till vardags är Ann Featherstone forskare med inriktning på viktoriansk underhållning och det märks att hon älskar sitt ämne. Hon skildrar de nedgångna teaterlokalerna, de luggslitna artisterna som kämpar för att hålla näsan över vattenytan och de rika besökarna som kommit för att slumma elegant med samma känsla för detaljer. För givetvis myllrar de av folk från alla steg på samhällstegen - precis som det ska göra i riktigt bra vic lit. Förutom ett par lite osannolika sammanträffanden lyckas hon dessutom få mig att tro på den här mycket intrikata historien. Jag vet inte ett dugg om Ann Featherstone, men jag hoppas att hon är en engelsk Carina Burman, och att hon ägnar sig åt att skriva skönlitteratur parallellt med forskningsarbetet. Walking in Pimlico ger definitivt mersmak.

3 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Nu blev jag naturligtvis väldigt nyfiken på den här. VILKEN snygg bok och innehållsmässigt låter det ju mumma.:-)

Pomegranate sa...

Ja, omslaget var helt omöjligt att motstå. Men det ges ju ut så mycket böcker på samma tema, och allt är ju verkligen inte bra så det är extra kul när man hittar något som verkligen är det.

Bokomaten.. sa...

En snabb googling visade att hon har doktorerat och undervisar i Machester i alla fall.;)