Jag trodde länge att vi pussledeckarfantaster bestod av en liten samling mentala pensionärer, mer eller mindre utkonkurrerade av alla Kepler- Millenium- och Läckbergläsare. Trots det har jag gått och hoppats på en återupprättelse, eller rentav pånyttfödelse för den klassiska pusseldeckaren. Få saker skänker mig nämligen ett sådant inre lugn som en kopp te och en hederlig gammal Christie eller Lang.Till min stora glädje har jag upptäckt vissa tecken på att Whodunnits är på väg tillbaka, nämligen i form av vad som verkar vara riktigt trevliga pastischer, exempelvis Carola Dunns Daisy Dalrymple-böcker, och James Andersons böcker med ironiska titlar som The Affair of the bloodstained Egg cosy. I samma genre trodde jag att Gilbert Adair verkade. Titlarna på hans två deckare med Evadne Mount i huvudrollen är i alla fall roliga ordlekar med Christietitlar: Den första heter The Act of Roger Murgatroyd (som givetvis anspelar på Christies The Murder of Roger Ackroyd). Andra delen heter A Mysterious Affair of Style (The Mysterious Affair at Styles) 
När jag hittade den tredje delen, And then there was no one (Christies And then there were none)var jag tvungen att köpa, köpstopp eller ej, och trots att jag inte läst de tidigare böckerna. För vad sägs om intrigen: Författaren Gilbert Adair inbjuds att delta på en Shelock Holmes-konferens vid Reichenbachfallen (där Holmes och Moriarty har sin berömda brottningsmatch) men en av deltagarna, den geniale, flamboyante och mycket kontroversielle författaren Gustav Slavorigin hittas mördad i det lokala Holmesmuseet. Samtliga deltagare i konferensen tycks (såklart) ha haft skäl att döda honom.
Jag trodde jag hade fått tag i en charmig Christiepastisch i trettiotalsmiljö. Hade jag tittat lite noggrannare på omslaget hade jag kanske sett mp3-spelaren bland all Holmesmemorabilia. För And then there was no one är något så märkligt som en postmodern pusseldeckare. Handlingen utspelar sig år 2011, och författaren Gilbert Adair figurerar alltså själv i boken. Han upptäcker till sin förvåning att hans deckarhjältinna är en i högsta grad levande tant i tweed, om än med en air av mellankrigstid över sig. Det är ingen hejd på alla lustiga litterära referenser och allusioner. En hel del gick mig troligtvis förbi, jag är inte tillräckligt beläst eller insatt i engelskt kulturliv. Det är metalitteratur på flera plan så det går inte att slöläsa heller. Dessutom innehåller den en mycket bra Holmes-pastisch. Egentligen vet jag inte om det är en så jättebra deckare intrigmässigt sett, men språknördar, postmodernister och folk som gärna ser den klassiska deckaren vändas ut och in kan ha riktigt skoj tillsammans med Mr Adair.
13 kommentarer:
DÄR är du ju! Och jag känner redan hur det bubblar i magen av köpbegär..:) Jag såg någon Gilbert Adair när jag var i London (tror jag) men blev verkligen sugen nu. Så skrivat, konstigt annorlunda.=)
Ja, väntar man sig en klassisk pastisch blir man nog besviken, men vill man ha konstigt och skruvat kommer man att bli mycket nöjd.
Ack ja, att det ska vara så svårt att få tid till bloggande...
Ja, kalrt beror det på vad man väntar sig. Jag har lite på lut åt dig förresten om du är sugen på ytterligare en engelsk pusseldeckare, den här gången i 50-talsmiljö.. Läser på som bara den.
men tycker allt du får lova att blogga lite mer. Det är för lite Pomegranate i cyberrymden.
Tack så mycket, vad glad jag blir! Femtiotalsdeckare, det låter perfekt för Pomegranate. Jag håller utkik hos dig och se vad det är. Nu är jag nyfiken...
Efter inlägg hos Pojkfröken är jag - Rubirosaskadad- inne på Craig Rice, ja, jag vet, det hänger egentligen inte ihop men så kan det bli i hjärnans vindlingar. Och sorry, men Lang är en styggelse, hennes liv däremot är intressant. Och slutligen så kul att du är tillbaka, får gärna bli lite oftare, dina läsningar inspirerar
Jaa! Auntie Pommie! Efterlängtad som få :)
Craig Rice!! ÅH! Vad sugen jag blir på att läsa om!
The affair of the bloodstained egg cosy! Hahaha!
Re: Bokomaten: jag har alla som översatts till svenska. Barndomsgrej-läste Mord, lilla mor när jag var typ 10, snäll bibliotekarie lät mig låna från vuxenhyllan. Viktigt jobb, bibliotekarie, de (ni) har nog räddat många ledsna små som sökt livet i den andra värld som böcker utgör.
Tack för tipset om Craig Rice - henne har jag helt missat, men ska definitivt försöka läsa, gärna "Mord och kalkoner" (älskar titeln!)
Har full förståelse för att man kan tycka att Lang är en styggelse, det finns mycket att störa sig på. Är det något särskilt i böckerna som retar upp Den Anonyma?
Nja,inte retat mig så men jag läste dem som tonåring och gillade inte den jolmiga tonen med Puck Bure och det där - eller kanske inte jolmig, mer käckt - kanske hon rentav försökte härma den delen av amerikanska deckare som på 40-talet var lätta och muntra ?.Var just inne på wiki och ser att hon skrivit en faslig massa. Skall läsa om någon och se om jag ändrat mig - återkommer.(Minns däremot en filmatisering med Sif Ruud som var skarp som tusan)
Craig Rice är även det en intressant person - klassiker att en så olycklig människa skriver så muntert, hälsar Den Anonyma
Craig Rice är mycket barndomsminnen för mig ocskå. Stal "Lik förbannat" ur mammans bokhylla och var fast. man får dock leta på antikvariaten för att hitta dem. Finns sällan på biblioteken numera och trycks inte i nyutgåva verkar det som.:( Sorgligt, sorgligt. Nästan så man vill starta förlag bara för det!
Vad roligt att fler gillar Craig Rice! Hon är inte så svår att hitta på såna där gamla loppisar, jag har fyndat tre fyra stycken de senaste åren. En var tyvärr en dublett: Rätt mord. Men kanske nån av er vill ha den? Mejla mig i så fall.
Skicka en kommentar