Bad hairday

Flott!

Postmodern pusseldeckare

Jag trodde länge att vi pussledeckarfantaster bestod av en liten samling mentala pensionärer, mer eller mindre utkonkurrerade av alla Kepler- Millenium- och Läckbergläsare. Trots det har jag gått och hoppats på en återupprättelse, eller rentav pånyttfödelse för den klassiska pusseldeckaren. Få saker skänker mig nämligen ett sådant inre lugn som en kopp te och en hederlig gammal Christie eller Lang.

Till min stora glädje har jag upptäckt vissa tecken på att Whodunnits är på väg tillbaka, nämligen i form av vad som verkar vara riktigt trevliga pastischer, exempelvis Carola Dunns Daisy Dalrymple-böcker, och James Andersons böcker med ironiska titlar som The Affair of the bloodstained Egg cosy. I samma genre trodde jag att Gilbert Adair verkade. Titlarna på hans två deckare med Evadne Mount i huvudrollen är i alla fall roliga ordlekar med Christietitlar: Den första heter The Act of Roger Murgatroyd (som givetvis anspelar på Christies The Murder of Roger Ackroyd). Andra delen heter A Mysterious Affair of Style (The Mysterious Affair at Styles)

När jag hittade den tredje delen, And then there was no one (Christies And then there were none)var jag tvungen att köpa, köpstopp eller ej, och trots att jag inte läst de tidigare böckerna. För vad sägs om intrigen: Författaren Gilbert Adair inbjuds att delta på en Shelock Holmes-konferens vid Reichenbachfallen (där Holmes och Moriarty har sin berömda brottningsmatch) men en av deltagarna, den geniale, flamboyante och mycket kontroversielle författaren Gustav Slavorigin hittas mördad i det lokala Holmesmuseet. Samtliga deltagare i konferensen tycks (såklart) ha haft skäl att döda honom.

Jag trodde jag hade fått tag i en charmig Christiepastisch i trettiotalsmiljö. Hade jag tittat lite noggrannare på omslaget hade jag kanske sett mp3-spelaren bland all Holmesmemorabilia. För And then there was no one är något så märkligt som en postmodern pusseldeckare. Handlingen utspelar sig år 2011, och författaren Gilbert Adair figurerar alltså själv i boken. Han upptäcker till sin förvåning att hans deckarhjältinna är en i högsta grad levande tant i tweed, om än med en air av mellankrigstid över sig.

Det är ingen hejd på alla lustiga litterära referenser och allusioner. En hel del gick mig troligtvis förbi, jag är inte tillräckligt beläst eller insatt i engelskt kulturliv. Det är metalitteratur på flera plan så det går inte att slöläsa heller. Dessutom innehåller den en mycket bra Holmes-pastisch. Egentligen vet jag inte om det är en så jättebra deckare intrigmässigt sett, men språknördar, postmodernister och folk som gärna ser den klassiska deckaren vändas ut och in kan ha riktigt skoj tillsammans med Mr Adair.

Highgate Revisited

Tracy Chevalier... Jag har fått för mig att hon skriver trevliga och fina men lite lättviktiga historiska kärleksromaner. Jag har aldrig känt mig särskilt lockad att läsa henne förrän jag upptäckte att romanen När änglar faller till stor del utspelar sig på Highgate Cemetary.

När boken börjar har Drottning Viktoria just dött och de två flickorna Lavinia och Maude träffas under en promenad på Highgate. Deras familjegravar ligger intill varandra på Highgate och snart visar det sig att de bor grannar. Deras vänskap sätter i gång händelser som kommer att för alltid förändra livet för deras familjer.

Det händer ganska ofta att mina läsfördomar kommer på skam, men i fallet Chevalier händer det bara nästan. När änglar faller är bättre skriven än jag trodde, det finns exempelvis inga jolmiga kärleksscener, och faktum är att boken öppnar med en rätt osentimental skildring av ett partnerbyte. Trots det känns det som att det är något som fattas, jag tycker inte att jag kommer personerna in på livet. Flera tragiska händelser inträffar, och ändå blir jag inte riktigt gripen. Undantaget är pojken Simon som tillsammans med sin far jobbar som dödgrävare på Highgate. Det tunga och farliga arbetet med att gräva gravar är fint beskrivet, precis som hans förhållande till de båda flickorna Maude och Lavinia. Dessutom får man en bra bild av Highgate i början av 1900-talet, innan det undersköna förfallet och vildvuxenheten tog över.

Sammanfattningsvis: kyrkogårdsromantikern i mig gör två tummar upp, romanläsaren Pomegranate däremot rycker på axlarna.

Syndig söndag

En halv röd grevinna

Hur tänkte jag när jag lånade Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan på snabblån i förra veckan? Trodde jag på fullt allvar att jag skulle hinna sätta i mig den här biografin på bara en vecka? Den senaste tiden har jag ägnat mig alldeles för mycket åt vardagsbestyr istället för att göra det jag gör bäst: ligga på soffan och läsa med den så kallade Verkligheten på behörigt avstånd. Nu har lånetiden gått ut och jag har halva boken kvar. Hirdmans mamma är fortfarande bara ung och vild i Berlin på det inte så glada trettiotalet, och jag som verkligen, verkligen vill läsa om hur hon flyr från Hitler till Moskva och sedan från Stalin till Paris innan hon slutligen hamnar i Hökarängen.

Snabblån borde förbjudas. Det vilar något djupt ovärdigt och tarvligt över detta påfund. Inte kan man lämna tillbaka boken och låna om den direkt heller. De infernaliska människorna på bibblan har konstruerat ett lika djävulskt som sinnrikt återlämningssystem som gör att bokjäveln liksom åker på ett löpande band in i ett helt annat rum dit vi usla låntagarhjon inte har tillträde. Som de sadister dessa människor är har de dessutom försett rummet med glasväggar så att man ska tvingas bevittna hur Hirdmans mamma långsamt åker upp på rullbandet, och sedan bort, iväg, rakt in i detta ingemansland. Skakad i djupet av sin läshungrande själ får man sedan gå därifrån. Ledsen, kränkt och förbannad.

Bara en liten påminnelse...

Bilden är hämtad från goreydetails.net

Musical Monday

Sist ut i serien Musical Monday: Lyran!


Detta stränginstrument var en självklar partyhöjare på mången festhekatomb och romersk orgie, men har fört en något tynande tillvaro de senaste tvåtusen åren.
Kända utövare: Apollon, Hermes