Krimalfabetet: B

Jag hade fått för mig att jag läser massor av deckare, men när jag började fundera på Krimalfabetet insåg jag att det gör jag inte. Längre. Jag läser fortfarande en hel del spänningsromaner, men regelrätta deckare är det ganska tunnsått med. Jag har faktiskt rätt dålig koll på dagens deckarutgivning. De svenska "deckardrottningarna" har jag, säkert oförtjänt i en del fall, kollektivt ratat, och de gamla favoriterna Minette Walters, Elizabeth George och Val McDermid tycks ha tappat stinget de senaste åren. När jag nu ska lista favoritdeckare blir det därför mest nittiotalsböcker. Det känns lite patetiskt faktiskt. Borde det inte finnas en massa bra deckare därute som bara väntar på att jag ska upptäcka dem? Tips mottages tacksamt. Nåväl. Det är dags för bokstaven B:

Blomsterkronan av Minette Walters. Det är hennes tredje roman, och i mitt tycke den bästa. Intrigen är underbart ondskefull: svartsjuka, hat, sexuell besatthet, incest - och så mord förstås. Lägg därtill engelsk landsbygd, dysfunktionella överklassmänniskor och Shakespearcitat en masse. Japp, det är precis lika bra som det låter.

Carina Burman. Hennes serie om Euthanasia Bondeson är ren och skär läsglädje. I Babylons gator är vår hjältinna på besök i London för att se Världsutställningen. I bok nummer två, Vit som marmor löser hon ett mord bland svenska konstnärsbohemer i Rom och i tredje boken Hästen från porten har hon rest till Konstantinopel via klippstaden Petra. De här böckerna läser jag inte för intrigens skull, faktum är att jag nog inte skulle kunna redogöra för den på rak arm i någon av dem, utan för att jag har så väldigt trevligt i mamsell Bondesons sällskap.

Och så en krimroman jag gärna vill läsa: Vilken som helst i Lawrence Blocks "The Burglar-serie". Jag har läst The Burglar in the Library och The Burglar Who Thought He Was Bogart. Den förstnämda är en oerhört rolig hyllning till pusseldeckaren och den andra till Humphrey Bogart-filmer. Seriens huvudperson är Bernie Rhodenbarr, en inbrottstjuv i New York med litterära intressen och en förmåga att hamna i mystiska och farliga situationer. Exempel på titlar: The Burglar in the Rye, The Burglar Who Liked to Quote Kipling och The Burglar Who Studied Spinoza.

Kvartalsrapport

Jaha, då ska vi se. Utlästa böcker januari-mars: 27 stycken. Jag har aldrig fört bok över min läsning tidigare, så om det är fler eller färre än förr om åren vet jag inte. En sak har dock blivit tydligt sedan jag började skriva ner alla titlar jag avverkat: Jag är i högsta grad en omläsare. Jag har ett stort antal böcker som jag kan plocka upp, slå upp en sida på måfå och ägna en halvtimme åt för att sedan lägga undan. Det är gamla favoriter som jag kan utan och innan, men för mig fyller det samma funktion som att ringa en gammal kompis för lite småprat. Det är välbekant, tryggt och relativt kravlöst. De 27 böckerna på listan är däremot böcker som jag har läst från pärm till pärm. Vad har då varit bäst?

1. The Dracula Dossier av James Reese. Utförligare rapport är på gång.

2. Zarah Leander av Jutta Jacobi.

3. Hästen från Porten av Carina Burman. Inte hennes bästa, men huvudpersonen, den alltid lika rådiga och orädda Euthanasia Bondeson, är min idol.

Den största besvikelsen var Val McDermids Bounty. En doktorand i litteraturhistoria upptäcker en dittills okänd dikt av Wordsworth och åker till Lake District för att undersöka saken. Intriger och ond bråd död stundar. Går det verkligen att misslyckas med detta? Ja, det gör det. Med förutsägbara karaktärer och förutsägbar handling. Synd på så intressant ämne.

Viktoriansk frossa

Idag fick jag mitt efterlängtade paket från Adlibris. Förutom The New Annotated Dracula (med förord av Neil Gaiman!) kunde jag med darriga händer plocka upp följande:

Bacchus at Baker Street: Sherlock Holmes and Victorian Drinking Lore

Ladies, Ladies: The Women in the Life of Sherlock Holmes

The Mysterious World of Sherlock Holmes

samt

Hästen från porten av Carina Burman.

Jag har med andra ord dryga 1000 sidor viktorianskt frosseri framför mig. This is too good for ordinary people, som Queen Victoria troligtvis inte sa.

Tonight she´s gonna party like it´s 1899

Fabulous Friday

Det var ett bra tag sedan jag läste att Carina Burman håller på med en biografi om Gösta Ekman. Det kan bara bli fantastiskt, en av mina favoritförfattare tar sig an en av mina favoritskådespelare. Men när kommer den? I väntan på detta erbjuder Pomegranate en liten miniexposé över en av svensk films stiligaste:

Gösta Ekman d.ä.


Gösta och Zarah i Glada änkan 1931


Nog var det väl bättre förr, när karlar var karlar?