Söndag utan Sherlock

Ack ja, visst känns det tomt? På bara tre veckor blev jag fast, och nu är abstinensen ett faktum. Okej, avsnitt två var ingen höjdare, men det första och sista avsnittet var något av det bästa jag sett. Faktum är att jag oroar mig lite över det inflytande Benedict Cumberbatch och Martin Freeman har fått när det gäller min inre bild av Holmes och Watson. Betyder detta att det i fortsättningen är Mr Cumberbatchs gängliga gestalt jag kommer att se framför mig när jag läser novellerna? I så fall är det inget mindre än en revolution på gång. "Min" Holmes har alltid varit den något överspände (och i ärlighetens namn lite väl manierade) Jeremy Brett i Granadas Holmesserie från åttio- och nittiotalet. Nog för att jag verkligen gillade Robert Downey Jr och Jude Law, men Cumberbatch/Freeman...you rocked my world.

Postmodern pusseldeckare

Jag trodde länge att vi pussledeckarfantaster bestod av en liten samling mentala pensionärer, mer eller mindre utkonkurrerade av alla Kepler- Millenium- och Läckbergläsare. Trots det har jag gått och hoppats på en återupprättelse, eller rentav pånyttfödelse för den klassiska pusseldeckaren. Få saker skänker mig nämligen ett sådant inre lugn som en kopp te och en hederlig gammal Christie eller Lang.

Till min stora glädje har jag upptäckt vissa tecken på att Whodunnits är på väg tillbaka, nämligen i form av vad som verkar vara riktigt trevliga pastischer, exempelvis Carola Dunns Daisy Dalrymple-böcker, och James Andersons böcker med ironiska titlar som The Affair of the bloodstained Egg cosy. I samma genre trodde jag att Gilbert Adair verkade. Titlarna på hans två deckare med Evadne Mount i huvudrollen är i alla fall roliga ordlekar med Christietitlar: Den första heter The Act of Roger Murgatroyd (som givetvis anspelar på Christies The Murder of Roger Ackroyd). Andra delen heter A Mysterious Affair of Style (The Mysterious Affair at Styles)

När jag hittade den tredje delen, And then there was no one (Christies And then there were none)var jag tvungen att köpa, köpstopp eller ej, och trots att jag inte läst de tidigare böckerna. För vad sägs om intrigen: Författaren Gilbert Adair inbjuds att delta på en Shelock Holmes-konferens vid Reichenbachfallen (där Holmes och Moriarty har sin berömda brottningsmatch) men en av deltagarna, den geniale, flamboyante och mycket kontroversielle författaren Gustav Slavorigin hittas mördad i det lokala Holmesmuseet. Samtliga deltagare i konferensen tycks (såklart) ha haft skäl att döda honom.

Jag trodde jag hade fått tag i en charmig Christiepastisch i trettiotalsmiljö. Hade jag tittat lite noggrannare på omslaget hade jag kanske sett mp3-spelaren bland all Holmesmemorabilia. För And then there was no one är något så märkligt som en postmodern pusseldeckare. Handlingen utspelar sig år 2011, och författaren Gilbert Adair figurerar alltså själv i boken. Han upptäcker till sin förvåning att hans deckarhjältinna är en i högsta grad levande tant i tweed, om än med en air av mellankrigstid över sig.

Det är ingen hejd på alla lustiga litterära referenser och allusioner. En hel del gick mig troligtvis förbi, jag är inte tillräckligt beläst eller insatt i engelskt kulturliv. Det är metalitteratur på flera plan så det går inte att slöläsa heller. Dessutom innehåller den en mycket bra Holmes-pastisch. Egentligen vet jag inte om det är en så jättebra deckare intrigmässigt sett, men språknördar, postmodernister och folk som gärna ser den klassiska deckaren vändas ut och in kan ha riktigt skoj tillsammans med Mr Adair.

A Sinister Aura

Regnet öser ner och Miss Polly Plum och hennes betjänt Montgolfier Handgraves tvingas därför avbryta sin automobilfärd och ta in på hotell i en liten stad i Massachusetts. Samma kväll tar en ung man sitt liv och Miss Polly hemsöks av drömmar om vad som hände honom. Var det verkligen självmord?

A Sinister Auraär löst baserad på verkliga händelser i slutet av 1800-talet, men författaren och illustratören Bret M Herholz har flyttat storyn till 1929. Nu är det inte intrigen som är den stora behållningen utan de stämningsfulla illustrationerna. Herholz har även omsatt Wiliam Gilettes Sherlock Holmes-pjäs till serieformat och har planer på att ge ut sin egen version av Alice i Underlandet.

In a castle of dark and sombre mystery

Här hade jag, sent om sider, tänkt lägga ut texten om The Sherlock Holmes Experience som jag bevistade i lördags. Men varför göra det när andra gör det så mycket bättre? För den som vill läsa om filmen kan jag varmt rekommendera Diva Hysterias eller Mattias Boströms inlägg. Jag nöjer mig med att konstatera att det var två timmars högklassig underhållning som fick viktoriana-fantasten i mig att gå i spinn.

För att ladda inför filmen tittade jag på den tecknade Disneyfilmen (och Holmespastischen) The Great Mouse Detective. Som det kriminella geniet Ratigan - gnagarnas egen Professor Moriarty - hör vi Vincent Price. Boris Karloff och Bela Lugosi må vara de största inom den klassiska skräckgenren, men Mr Price diaboliska elegans förtjänar ökad uppmärksamhet. Du har kanske inte sett honom i någon film, men du har garanterat hört honom. Vincent Price är skräckrösten i Michael Jacksons Thriller. Hans signum, det sardoniskt höjda ögonbrynet och den välmodulerade rösten förgyller de filmatiseringar som Roger Corman gjorde av Edgar Allan Poes noveller på sextiotalet. Här är en av mina favoriter, The Tomb of Ligeia. En studie i nekrofili, dödslängtan och kattskräck. Allt i färgsprakande technicolor:

Baker Street revisited

Jag var först skeptisk, sedan försiktigt positiv och nu är jag SJUKT peppad inför Sherlock Holmes-filmen ikväll. So what att jag inte kunde se den på premiären iförd viktoriansk galadräkt. So what att jag kommer att avnjuta den i Täby Centrum (av barnvaktstekniska skäl) och inte på Leicester Square. Spelar roll. Uppladdningen har skett i hemmets lugna vrå med te i Sherlockmuggen och The Great Mouse Detective på youtube. Jag är redo.

Victorian Sexinspector

Han är ytterst skarpsinnig, lång och smal, och han bistår allt som oftast Londonpolisen i svåra fall. Låter det bekant? Hans namn är dock Henry St Liver, inte Sherlock Holmes, och hans Watson heter Miss Olive Salter. The Oxford Despoiler av Gary Dexter beskrivs som en parodi på den viktorianska detektivhistorien i allmänhet, och Holmeshistorierna i synneret, men för mig är det snarare frågan om pastischer, och dessutom roliga sådana.

Henry St Liver är också en master of deduction, men expert på viktorianernas sexualliv. I åtta noveller löser han fall med diverse "perversioner", bland annat en fotfetischist, en man som tvångsmässigt blottar sig i kyrkor, och en transvestit som utsätts för utpressning. Min favorit är dock The Indentured Gourmet, Gary Dexters version av ett av de mest kända Holmesfallen, De rödhårigas förening. Spoilervarning utfärdas, den som inte vill veta hur det går får hoppa över följande stycke.

En ung man konsulterar Henry St Liver efter att ha blivit erbjuden pengar av en anonym person för att dag ut och dag in sitta på en restaurang och trycka i sig mat. Den unge mannen har just sagts upp från sitt arbete och accepterar därför villigt. När han efter några veckor plötsligt avskedas även från "restaurangjobbet" anar han oråd. St Liver tar sig an fallet och upptäcker snart att den unge mannen har anställts av en koprofil som varje eftermiddag genom ett titthål i toalettväggen njuter av åsynen när ynglingen gör sig av med maten han ätit. Den mycket ångerfulle och avföringsintresserade tjuvtittaren tas på bar gärning och får berätta sitt livs historia om hur han redan som liten fascinerats av bilder på tarmsystem och matsmältningsprocesser, och hur dessa är, som han uttrycker det, skapelsens krona.

Flera av historierna bygger enligt Gary Dexter på autentiska fall beskrivna av den tidens sexologer, bland annat Havelock Ellis och Magnus Hirschfeld. Det här är klassiska viktorianska detektivhistorier, men med en snuskig twist. Kvaliteten på novellerna varierar en del, men på det hela taget är det mycket underhållande. Och ja, Oscar Wilde dyker självklart upp i ett av fallen.

Frasande kjolar och Fabels rariteter

"...en palett av prasslande kjolar, åtsittande korsetter och stränga konventioner i ett viktorianskt England. Magiska systraskap, dolda nattliga möten och skrämmande övernaturliga krafter som styr fyra flickors öde". Jag citerar från baksidetexten på Libba Brays ungdomsroman Ögat över månskäran. Jag hittade den häromdagen för femtio kr på Centralantikvariatet. Jag tror att den kan bli en perfekt start på hösten.

Jag fick också tag på en rolig etikettbok ur serien Fabels rariteter; Den äkta gentlemannen med undertiteln En handledning för unga män, till att göra sig omyckta i sällskapslivet och av det täcka könet. Professor J G Wenzell upplyser om att tonen i umgänget med de vackra könet bör vara "vänskaplig, grannlaga och blygsam". Och märk väl Herrar läsare, ni bör även anta en "otvungen, fryntlig min."

Jag har sedan tidigare en titel ur serien, Min vän privatdetektiven Sherlock Holmes. På min önskelista står även Kortfattat bedrägerilexikon samt givetvis Den moderna velocipeden och dess ryttare. Illustrerad handbok för Hjulsportens utövare.
























"Åh, hans min! Så otvungen! Och fryntlig!"

En studie i skräck

I våras läste jag en inspirerande recension av Ellery Queens deckare En studie i skräck, och greps av ha-begär. I boken avslöjas hur Sherlock Holmes löste Jack the Ripper-fallet, men av hänsyn till de inblandade tilläts inte Watson publicera sina anteckningar, och mysteriet har därför officiellt förblivit olöst. Boken fanns inte att beställa från någon internetbokhandel och det enda (!) existerande exemplaret på samtliga Stockholms stadsdelsbibliotek visade sig vara "förkommet". Nu har jag hittat den på Bokbörsen och förhoppningsvis är den på väg hem till mig even as we speak. Och inte bara den, jag klickade hem ytterligare två godingar. Eftersom sommaren 2009 är de eleganta femtiotalsdeckarnas sommar fick Folke Mellvigs Mannekäng i rött, och den för mig okände Anders Jonasons Mord med mera göra Mr Queen sällskap. Jag ser fram emot mord både i londondimma och i mondän stockholmsmiljö.

Om vädret tillåter är en studieresa till Maria Langs Skoga, det vill säga Nora, inplanerad imorgon. Rapport utlovas.

Viktoriansk frossa

Idag fick jag mitt efterlängtade paket från Adlibris. Förutom The New Annotated Dracula (med förord av Neil Gaiman!) kunde jag med darriga händer plocka upp följande:

Bacchus at Baker Street: Sherlock Holmes and Victorian Drinking Lore

Ladies, Ladies: The Women in the Life of Sherlock Holmes

The Mysterious World of Sherlock Holmes

samt

Hästen från porten av Carina Burman.

Jag har med andra ord dryga 1000 sidor viktorianskt frosseri framför mig. This is too good for ordinary people, som Queen Victoria troligtvis inte sa.

Tonight she´s gonna party like it´s 1899

Mamma, jag är haemosexuell!

Jag drabbas ofta av bokliga begär, men en så het, nästan fysisk längtan som efter Leslie S Klingers The New Annotated Dracula uppstår bara då och då. Det är januari, bankkontot är skrattretande tomt och jag har inte ett enda hållbart argument för att införskaffa den just nu. Men förhöjd puls, muntorrhet och rödflammig hals är odiskutabla symtom på att man drabbats av Det Stora Begäret, och fåfängt är varje försök att stå emot. O, sweet indulgence...

Dracula, Oscar Wilde, Jack the Ripper och såklart Sherlock Holmes. Ikoniserade, mytomspunna och för mig den viktorianska tidens giganter. De representanter det absolut bästa och värsta med den viktorianska eran, och därför blir de själva sinnebilden av det som fascinerar mig med den här tiden. Leslie Klinger har tidigare gett ut The New Annotated Sherlock Holmes med nästan 3000 noter till samtliga Holmesberättelser. Hans arbete med Dracula har nu resulterat i 678 sidor, 1 500 noter och över 200 illustrationer. Ladies and gentlemen, tillåt mig citera från baksidetexten:

Traveling through two hundred years of popular culture and myth as well as graveyards and the wilds of Transylvania, Klinger's notes illuminate every aspect of this haunting narrative (including a detailed examination of the original typescript of "Dracula," with its shockingly different ending, previously unavailable to scholars). Klinger investigates the many subtexts of the original narrative--from masochistic, necrophilic, homoerotic, "dentophilic," and even heterosexual implications of the story to its political, economic, feminist, psychological, and historical threads.

Nekrofili, masochism, dentofili? Call it what you want baby, I still call it love.

Gratulationer på 155-årsdagen

För mig har han alltid varit Mannen. Lång, mörk och intelligent. Han spelar violin, kan sin Shakespeare och saknar inte charm när han är på det humöret. På debetsidan? Det skulle väl vara kokainvanan och humörskiftningarna. Jag har filat på Det Stora Sherlock Holmes-inlägget ett tag nu, och jag kan säga så här: Det kommer inte nu heller. Istället nöjer jag mig med att konstatera att världens mest kända skarpskurna profil och Aspergare fyller år idag.

Pomegranateklubben gratulerar!