Charlotte Sometimes

Var på mitt lokala bibliotek idag och fyndade åter bland utgallrade böcker. För en krona styck köpte jag Lloyd Alexanders Llyrs slott - tredje delen om Taran Vandraren, och Charlotte Varannan dag. Den sistnämda heter Charlotte Sometimes på originalspråk och just det, det är boken som inspirerade The Cure till låten med samma namn. Charlotte Varannan dag handlar om en flicka som bor på en internatskola. En morgon vaknar hon som vanligt i sin säng i sovsalen, men på något sätt har hon förflyttats 40 år tillbaka i tiden. Charlotte Varannan dag är en barnbok som kom ut första gången 1969 då Robert Smith var tio år, och boken gjorde uppenbarligen starkt intryck på honom. För en krona fick jag alltså både lite engelsk pop- och barnbokshistoria. Inte så dumt.



On candystripe legs...

Sekelskiftesdekadens

Jag har ju lovat mig själv att låna mer på biblioteket, och hittills måste jag säga att jag sköter mig. Gårdagens fynd blev en smäcker liten bok med tjusigt omslag i art noveaustil, Venus anadyomene av, enligt baksidetexten, "bohemen och fin-de-sièclepoeten" Emil Kléen. Eftersom Mr Pomegranate lade beslag på Haschklubben när jag råkade vända ryggen till, har det varit tunnsått med dekadens och bohemeri den senaste tiden. Med Emil Kléen torde ordningen vara återställd. Venus anadyomene (den havsskumsborna Venus) är Kléens detbutroman och var länge bortglömd och otryckt, men återupptäcktes för bara ett par år sedan. Nu ges den ut av Ellerströms förlag som även givit ut Haschklubben. Emil Kléens litterära framgångar tycks ha varit ganska blygsamma, men som äkta dekadent måste man säga att han var sällsynt framgångsrik. Han drack absinth, gick på bordell och lyckades dra på sig inte bara en, utan TVÅ i sammanhanget helrätta sjukdomar: syfilis och lungsot. Imponerande.

Den nakna lunchen

Tänk om man sluppe äta lunch på jobbet. Tänk om man bara kunde ta ett piller och så var man mätt och slapp ägna sin snålt tilltagna lunchrast åt gårdagens uppvärmda middagsrester och trista kolleger som bara maler och maler om ännu tristare saker.

Igår sken solen och det var en sån där iskallt vacker vinterdag som det finns alldeles för få av. Jag kände att jag bara måste ut, UT! Jag köpte ett par ostfrallor och en banan och tänkte att jag kunde promenera och äta samtidigt. Men satan i gatan vad kallt det var. "Att ta en promenad den dagen var otänkbart." (Japp, där fick jag med inledningsmeningen i en av mina favoritböcker, gissa vilken..?) Jag insåg att jag var tvungen att sätta mig på biblioteket och äta min medhavda mat (något som givetvis är STRÄNGELIGEN förbjudet, men ibland måste man leva lite farligt) Hela bibblans baksida består av en glasvägg som vetter mot en skogsdunge med bergknallar och tallar. Frosten på trädgrenarna gnistrade i solskenet och det var allmänt supervackert. Det var som att vara ute fast inne. Jag såg fram emot en halvtimme med The Dracula Dossier som jag hittade på SF-bokhandeln härom veckan. James Reese har fabulerat ihop en historia om hur Bram Stoker jagar Jack the Ripper i Whitechapels mörka och dimmiga gränder. Morden i East End inspirerar honom sedan till att skriva Dracula några år senare. Inledningsvis var tempot lite långsamt , men så: Enter Lady Wilde, Oscars mamma. Detta magnifika fruntimmer lyfter berättelsen flera snäpp.

Då råkade min blick falla på närmaste bokhylla. Vad fanns där om inte en novellsamling av just Bram Stoker? Och bredvid den Hey Dolly av Amanda Svensson som jag har tänkt läsa men varit för snål för att köpa. Chansen att jag har hunnit läsa ut dem innan lånetiden är slut är minimal, men jag påstår mig vara en library lover, och att låta bli att låna av ett sådant skäl går inte. Sagt och gjort, båda böckerna fick föja med hem, och de fick dessutom sällskap av Flauberts Lexikon över vedertagna åsikter. Däremot fick Daniel Sjödins senaste och Rainer Maria Rilke stanna där de var. Och det trots att Rilke hade en så rolig mustach på omslaget. Jag menar en verkligt rolig mustach.

På tåget hem började jag läsa Hey Dolly och fastnade på en gång. Jack the Ripper och Bram Stoker får tåla sig lite.

Biblioteksfynd

Ett besök på mitt stadsdelsbibliotek utmynnade i införskaffandet av följande titlar:

Victoria Benedictsson i urval, särskilt aktuell i höst får man väl säga med tanken på Lisbeth Larssons och Ebba Witt-Brattströms litterära beef
A.S. Byatt Levnadstecknarens berättelse. Vet ingenting om den här boken, men A.S. Byatt är kvinnan bakom en av mitt livs största läsupplevelser, De besatta eller Posession som den heter på engelska. Alla som är förtjusta i viktorianska poeter, akademikerporr och "litterära detektivromaner" bör läsa den. Levnadstecknarens berättelse tycks behandla liknande ämnen; en litterturstudent tröttnar på postmodernistisk litteraturteori och börjar ägna sig åt att skriva en biografi över en biografiskrivare från femtiotalet. Han går vilse i forskarvärldens labyrint och inser att han inte åstadkommit en levnadsteckning utan en självbiografi istället. Allt enligt baksidetexten.
Amanda Cross Dödande dikt. Pusseldeckare i amerikanska akademikerkretsar.
Philip Pullman Guldkompassen. Nej, jag har faktiskt inte läst den än.
Penelope Lively Vålnaden. Barnbok om en pojke som flyttar till stort gammalt hus på engelska landsbygden där allt inte står rätt till. Det stod med andra ord mitt namn på den.
Lloyd Alexander Äventyr i El Dorado.
Och, slutligen, dyrgripen: Del tre i Beverley Nichols serie om Fröken Smith, den elakaste häxan i världen: Förtrollade floden. Så rar att jag aldrig hade hört talas om den. Vilken lycka! Och allt detta för sammanlagt sju (7!) kronor.