Young Poisoner´s Handbook

Jag fantiserar ibland om att anlägga en muromgärdad, lite hemlig häxträdgård i en avskild del av trädgården. Med tanke på att det verkar krävas rätt mycket arbete, och att det kanske inte är så lämpligt med en giftträdgård när man har småbarn i huset, så kommer nog den här häxträdgården att förbli en dröm.

The Duchess of Northumberland har däremot förverkligat sin dröm om en giftträdgård. Hon har dessutom skrivit en rätt underbar bok, The Poison Diaries. Det är en grafisk roman om pojken Weed som är lärling hos en elak apotekare. Vid ett besök i apotekarens giftträdgård inser Weed att han kan höra växterna tala. De giftiga växterna både lockar och skrämmer honom. De vill hjälpa honom att göra sig av med den ondskefulle apotekaren.

Boken är som en faksimil av Weeds anteckningsbok där varje kapitel inleds med en beskrivning av en växt, dess utseende och egenskaper. Weed antecknar växternas berättelser om hur de använder sitt gift, och han lär sig undan för undan allt mer. The Poison Diaries är lite som en inverterad Den hemliga trädgården, istället för att trädgården blir den läkande och helande kraften blir mötet med de giftiga växterna destruktivt.

De fantastiska teckningarna, obehagliga men samtidigt humoristiska, är gjorda av Colin Stimpson. The Duchess of Northumberlands giftträdgård finns i Alnwick Gardens. Helt klart ett potentiellt semestermål i framtiden.

Ser mannen på bilden ut att kunna skriva vampyrromaner? Låt oss hoppas det. Han är Dacre Stoker, släkting till Bram och borde ju ha det i blodet (förlåt, kunde inte låta bli). Tillsammans med Draculahistorikern Ian Holt har han skrivit Dracula the Un-dead, en uppföljare till världens mest kända blodsugarbok. Nu ligger den i min kundkorg på Adlibris. Huruvida man ska vara exalterad eller inte är osäkert. Risken är rätt stor att boken blir en besvikelse. Egentligen tror jag mer på Kim Newmans Dracula cha cha cha så jag klickade hem den också:

A gothic romance set in Rome in 1959, where Bram Stokers Dracula is to be married to a Moldavian princess, and all the vampires, conspirators, jet-setters and swindlers of Europe - living and dead - gather along the Via Veneto to enjoy the dolce vita.

Blodsugare som hobnobbar med Anita Ekberg och Marcello Mastroianni! I´m game.

Fabulous Friday x 2

Jag funderade länge på vilken som skulle bli veckans fredagsbild - en Rudolf Valentino med bar bringa eller Lewis Carrolls fotografi Reginald Southey and Skeletons. Men varför välja? Förra veckan blev det ingen fredagsbild alls så det är inte mer än rätt att köra en dubbel idag. Vad vore världen utan nakna karlar och apskelett?

Läcker läsning

Kombinationen bakverk och bokverk - kanske den högsta formen av njutning?

Ur Pomegranates pornografiska samling

I en av mina favoritböcker Mörkrets Väg blir huvudpersonen Edward Glyver bjuden på lunch hos sin jovialiske arbetsgivare Mr Tredgold. Efter maten förevisar Mr Tredgold den samling erotika som han förvarar i ett låst kabinettskåp i valnöt. Hur fantastiskt skulle det inte vara att ha ett eget Cabinet of Venus hemma? Ett tjusigt bokskåp där man samlar erotiska motiv från 17- och 1800-talet. Franska kopparstick med antika satyrfester...tjocka munkar och nunnor som kopulerar på tofsprydda kuddar...

Dessvärre gick det snabbt upp för mig att en erotikasamling av det här slaget måste stanna på idéstadiet. Har du någon aning om vad man får betala för ett erotiskt tryck från 1700-talet? Jesus! Vad är det med folk?? Nog för att bilderna är tjusiga, men ärligt talat, har man sett en naken kärring har man väl sett alla.

Därför blev jag glad när jag hittade Erotikens historia i tre band på Hötorgets bokmarknad. För ett par hunkor får man här snuskets historia från forntid fram till femtiotalet, utgiven på Pigalle Förlag i exklusiv vinröd skinnimitation. Ja, det är ungefär lika classy som det låter. Varje del inleds med ett förord av en dam vid namn Fanja Milner i vilket hon uttrycker sin glädje över att få ge ut "denna lärorika serie som levandegör så många odödliga mästerverk", varpå hon önskar "lycka till" (med vad är lite oklart) inför läsningen.

Vem är då denna erotikens överprästinna? Jag har googlat henne men utan framgång, jag hade så gärna velat återge bilden på henne från boken. Kära läsare, försök frammana följande mentala bild: En stelt leende femtiotalsversion av Helle Klein iförd hemmafruklänning i gabardin och treradigt pärlhalsband.

I del ett behandlas antiken fram till "den galanta tiden." Väggmålningar från Pompeji och utdrag ur Petronius Satyrikon, över bilder på helgon i extas till de Laclos Liasons Dangereuses. Del två har undertiteln "Från Markis de Sade till Victoria" (inga bilder på The Queen i komprometterande situationer dock) varpå den tredje delen helt ägnas 1900-talet, med bidrag från bl a Herman Bang, Henry Miller och Jean Genet. Innehållet är med andra ord ungefär det man kunde förvänta sig, men det som gör läsningen rolig är den väldigt entusiastiska tonen, och den avslappnade och tillåtande intsällningen till ämnet. Jag hade nog trott att femtiotalets (som jag har uppfattat den) pryda sexualmoral skulle skina igenom betydligt mer. Å andra sidan, utgivare är Pigalle förlag - namnet låter ana att tyngdpunkten i utgivningen inte ligger på religiös litteratur.

Erotikens historia är sammanställd av två danska herrar, Ove Brusendorff och Poul Henningsen. Den utkom första gången på trettiotalet, men som författarna konstaterar: Mycket av det som då var chockerande är idag vardagsmat, och en förkortad och förnyad är på sin plats. Det går inte att ta miste på Fru Milners entusiasm för ämnet och i tredje delens förord blir tonen nästan exatisk: "KÄRLEKEN är mild och vild, den är regerande och resignerande, den fordrar, pockar, begär och bönfaller - men offrar, ger och försakar. Varje tomrum inom oss måste fyllas med kärlek. Den börjar i bön till vår barndoms Gud högt uppe i himlen och slutar med själens skälvande begär och kroppens vilda pulsslag, som kan dra oss djupt ner i avgrunden."

Pomegranate och Fanja Milner vill härmed önska läsaren "Lycka till" i de fortsatta studierna av erotikens historia.

Minns i september...

...den sköna december. Jo, jag inser att det är tre månader kvar till jul, men det gäller att vara ute i god tid när man ska förbereda säsongsläsningen. I år tänker jag komplettera min vanliga julläsning med Tragedi på en lantkyrkogård och Hercule Poirots jul. Jag beställde dem nyss från Bodafors Antikvariat tillsammans med A S Byatts Fjärilar och Änglar, inte för att jag minns någon julstämning i den, men Inky fingers påminde om hur bra den är.

Sedan var jag bara tvungen att klicka hem en deckare av den för mig okände Cyril Hare. Hur kan man motstå denna titel: Döden blåser klarinett.

Döda vita män

Hjälp! Vad ska jag tycka om detta? Johan Hakelius har skrivit en bok om engelska eccentriker som Evelyn Waugh, Stephen Tennant och Walter Mosley. Det är ju rakt upp i min allé egentligen, men...Johan Hakelius? Jag har nog inte läst en rad av honom, vet bara att han brukar (brukade?) sitta på Aftonbladets sista sida iförd engelsk tweedkavaj och, har jag utgått ifrån, spy galla över alla som politiskt stått till vänster om Djinghis Khan. Eller? Jag har verkligen ingen aning. I kulturradion recenserar Ulrika Knutson boken och den verkar hur intressant som helst. Lyssna här. Inslaget är bara två minuter. Jag kanske måste beställa den här boken på en gång. Förvirring råder hemma hos granatäpplet just nu. You´ve rocked my world, Hakan.

Fabulous Friday

Pomegranate kickar igång helgen med den skönsjungande tyska aktrisen Margo Lion. Fler bilder på henne och andra tyska tjugotalsstjärnor hittar man i Cabaret Berlin, en tjusig fotobok som dessutom innehåller fyra cd-skivor med musik från tiden.

Desperately Seeking Zarah

Det är något mystiskt med Tiina Rosenbergs bok om Zarah Leander. Två biblioteksfilialer i Stockholm besöktes i tur och ordning eftersom de påstod sig ha boken inne. På båda ställena möttes jag av förvånade bibliotekarier som skakade på huvudet och tyckte att det här var ju märkligt, men den kanske har sorterats in på fel hylla? På tredje försöket hittade jag den i alla fall, och snodde åt mig den snabbt som ögat för jag fick en känsla av att den skulle kunna gå upp i rök framför ögonen på mig. Och det har den nu gjort. Fast hemma hos mig. Jag satt i en fåtölj och småläste lite här och där, lade den i från mig och sedan dess...är den borta. Nu råder inte bästa ordningen hemma hos mig, det ligger böcker precis överallt så en och annan bok kan försvinna ett tag och sedan dyka upp igen. Men Zarahboken! Det är ju en lånebok, och jag vill ju verkligen läsa den. När vi skaffade nya bokhyllor för ett tag sedan hade vi lite ont om tid och när det var dags att ställa in allt i hyllorna blev ordningen sådär. Nu är dessutom hyllorna överfulla. Ibland skojar vi lite om det:

-Vad gjorde du med min bok?

-Jag ställde den i bokhyllan.

-Va?! Nu kommer jag ju aldrig att hitta den.

Ja, så roligt har vi hemma hos oss. Hur som helst, Bögarnas Zarah är försvunnen. Borta. Putz weg.

Gone AWOL.

Skuggor och speglingar

Jag lånade Ying Toijer-Nilssons bok om Maria Gripes författarskap, Skuggornas förtrogna på biblioteket. Det var främst avsnitten om Skuggserien, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia som intresserade mig. De två sistnämnda läser jag om ungefär en gång om året, men det var ett tag sedan jag läste Skuggserien. Jag insåg snabbat att jag har glömt bort en hel del av handlingen, framförallt i de två sista delarna. Dags för omläsning alltså. Nu har jag just avslutat del tre, Skuggornas barn. Jag kan inte bestämma mig om jag ska kasta mig över sista delen Skugg-gömman på en gång, eller om jag ska avvakta lite. Jag behöver nog fundera lite på det jag har läst innan jag läser den avslutande delen. Jag minns så väl hur jag sögs in i de här böckerna när jag läste dem för första gången. Den här gången var det inte samma emotionella upplevelse, men å andra sidan är det givande läsning på helt andra sätt. Referenserna till Jane Eyre, de fantastiska gotiska inslagen; sånt gick mig helt förbi första gången. Det är en speciell känsla att läsa om böcker som varit så betydelsefulla och påverkat en så mycket. Är de dessutom lika märkliga och suggestiva som Skuggböckerna är det svårt att inte börja analysera dem, och sig själv. Jag funderar över vem jag var då, och vem jag blev sedan. Den här omläsningen ger upphov till spännande, om än inte helt och hållet angenäma eller enkla frågor.

Something for the weekend

Tänk om Fred Astaire och Niles Crane fick ett kärleksbarn? Ha en Fabulous Friday i sällskap med den underbare Max Raabe och hans Palast Orchester. Pomegranate har inte ens skoltyska att falla tillbaka på, men tolkar det som att Max Raabe vill mana till besinning i dessa hysteriska svininfluensatider.

Frasande kjolar och Fabels rariteter

"...en palett av prasslande kjolar, åtsittande korsetter och stränga konventioner i ett viktorianskt England. Magiska systraskap, dolda nattliga möten och skrämmande övernaturliga krafter som styr fyra flickors öde". Jag citerar från baksidetexten på Libba Brays ungdomsroman Ögat över månskäran. Jag hittade den häromdagen för femtio kr på Centralantikvariatet. Jag tror att den kan bli en perfekt start på hösten.

Jag fick också tag på en rolig etikettbok ur serien Fabels rariteter; Den äkta gentlemannen med undertiteln En handledning för unga män, till att göra sig omyckta i sällskapslivet och av det täcka könet. Professor J G Wenzell upplyser om att tonen i umgänget med de vackra könet bör vara "vänskaplig, grannlaga och blygsam". Och märk väl Herrar läsare, ni bör även anta en "otvungen, fryntlig min."

Jag har sedan tidigare en titel ur serien, Min vän privatdetektiven Sherlock Holmes. På min önskelista står även Kortfattat bedrägerilexikon samt givetvis Den moderna velocipeden och dess ryttare. Illustrerad handbok för Hjulsportens utövare.
























"Åh, hans min! Så otvungen! Och fryntlig!"